Ofräckt!

Mitt första inlägg är ofräckt, uddlöst och aningen lamt. Detta på grund av en influensa som förändrat min kropp till något pulserande, svettigt, febrig och rastlöst. Jag är för trött för att göra någonting..orkar inte ens sova. Två dagar hemma från jobbet och jag insåg att det var ett bra tag sedan jag var sjuk när jag ringde försäkringskassan för att sjukanmäla mig. Hon skrattade rart åt min hesa förvirring och sade att det sköter arbetsgivaren. Jag ägnar min dag åt att hosta, dricka, ta tempen, ta Iprem, dricka och bara vara varm och ha ont, ont i hela kroppen.

Då och då försöker jag läsa och jag läser en bok just nu, eller faktiskt två. "Spill en damroman" av Sigrid Combüchen och en biografi om Olof Palme "underbara dagar framför oss" av Henrik Berggren. Den senare känns ju aktuell i dessa dagar, kanske framförallt idag, den 1 mars. Jag befann mig i Zürich när min mamma ringde mig och berättade det ofattbara. Olof Palme mördad! Landssorg i Sverige! Jag ville bara hem minns jag. jag ville hem och vara en av alla som sörjde. Istället tillbingade jag dagen på mitt favoritcafé och skrev ner mina tankar och ett antal brev. Var har jag lagt dem?
När jag satt där på caféet var det otaliga vänner och bekanta från olika delar av världen som kom fram till mig just för att jag var svenska och en otroligt karismatisk politiker blivit mördad, i Sverige? Detta demokratiska och trygga land. Tyckte de. De delade, kände med och förstod. Han var både känd och ökänd den käre Palme.Nå, mina utländska vänner fick mig att känna mig så mycket mindre ensam och så älskad den dagen. 25 år sedan... idag!

Och idag är dagen fylld av intighet. Har ägnat alldeles för mycket tid åt facebook, msn och annat ganska meningslöst surfande. Det enda jag planlöst orkat göra. Tanken slog mig då att starta en blogg. Alla andra tycks ju göra det.

Så, så blev det. En ny blogg har fötts och jag hoppas den kommer att inspirera mig och kanske även andra till skrivande, tänkande och levande..