Fredag och en vecka har gått igen. tillfrisknat efter värsta influensan och tillbaka på banan igen La familia har haft en vecka utan intenret och istället haft guldsamtal, oftare än normalt. En tankeställare så här en "normal" fredag när alla är uppkopplade på sitt. Vi bestämde oss för mer prattid tillsammans och det är gott.
.En intensiv vecka på många sätt, men många positiva möten med kollegor och elever. Glad är jag för att de förgyller mina arbetsdagar.
På den personliga fronten sker en märklig process som jag inte vet hur eller ens om jag kan hantera den. Tänker att jag ska ta ett steg i taget, en fot efter den andra och hantera mig själv med en varsam hand. Tacksam för vägledningen jag får.
Ikväll fick jag just veta om en förlust. Vet inga detaljer, tänker på alla våra förluster vi mött, möter och kommer att möta.Märkligt nog fanns den diskussionen idag med ett par elever. Vi diskuterade förlust, sorg, donationer och just hur man orkar vidare efter en förlust. Vi tror ju aldrig att vi kommer att stå ut och att sorgen kommer att förlama oss. och i början står man inte ut och man förlamas. förbannar och hatar. Jag trodde själv inte det var möjligt att gå vidare. men det går.. Längtan och saknaden finns där fortfarande, men den tar inte all min kraft längre.
Förluster kan se ut på många sätt och smärtan finns där alltid. Men någonstans därframme måste vi hoppas på ljuset. Och det kanske är det som kännetecknar oss människor.. hoppets ljus. Vissheten att ljuset finns där någonstans, hur mörkt det än ter sig just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar