En liten hattaffär på hörnet

är boken som ligger på mitt nattduksbord. Vilket ord egentligen? Nattduksbord...enligt NE.se så är det ursprungligen ett bord täckt av nattduk, dvs. ett eller flera lager av dyrbara dukar, på vilka förnäma damer lade sina toalettsaker. Under 1700-talets andra hälft kom namnet att överföras till det kort tidigare introducerade nattbordet som hade sin plats vid sängens huvudända och var avsett för nattljus, klocka o.d.
Trevligt att veta. Nå, boken, som är skriven av Marita Conlon-McKenna, blev nästa bok att läsa i bokklubben och jag ser fram emot denna "feel good"saga efter ett par relativt tunga, men ändå mycket läsvärda böcker.

Tid för läsning blir det dock inte idag utan nästan all min tid ska dediceras till rättning av nationella prov. Också ofta en trevlig läsning eftersom jag rättar uppsatser i svenska nu. Förundras över djupet och reflektionerna hos en del ungdomar. Vilken livskraft och vilken förmån att ha fått följa deras utveckling ända fram till åk 9, då jag nu sitter med de nationella proven och ungdomarna är nära ett avstamp ut i livet, gymnasiet och vuxenvärlden.

Är ju mamma också till tre unga på väg ut i livet.I år fyller de 15,17 och 19 år. Magiskt när jag tänker på det. Mina små troll är på väg att bli vuxna. Jag följer deras resa, ibland med bävan, men oftast med glädje och stolthet. Den eventuella bävan och oro jag kan känna beror nog på att jag fortfarande vill skydda dem från allt ont. Livets väg är inte spikrak och de kommer att råka ut för sina törnar då och då, vilket de redan har fått känna på ibland. Men så är livet och så formas de. Jag kan bara finnas där ett steg bakom, eller fortfarande ett steg före ibland. Krama om dem, peppa dem, uppmuntra dem och fortfarande sätta gränser både för dem och för mig.
Ny fylldes jag av kärlek och stolthet över mina tre. Låt nu denna känsla följa mig hela dagen och veckan, även när det inte går att komma fram i hallen på grund av skol- och träningsväskor.
Välkommen söndag.